Vårövning i Väst, 2003 04 23

Under påskhelgen samlades deltagare från några av Nationell Ungdoms lokalgrupper för en gemensam fältövning. Deltagarna samlades 11:00 på mötesplatsen, för att sedan bege sig till platsen där övningen skulle ske. Efter en stunds information delades deltagarna upp i två grupper.

Vid tiden för avmarsch gick grupperna åt varsitt håll. Efter några timmars vandring skickades deltagarna ut för att lokalisera en bra lägerplats. Väl på plats var det dags att bygga vindskydd och eldstad. När lägret stod klart gavs tillfälle för att äta ett välförtjänt mål mat.

Efter middagen var det dags för första hjälpenövning, där fick deltagarna lära sig att ta hand om olika skador. Övningen pågick fram till skymningen. I skydd av mörkret förbereddes ett anfall på den andra gruppens läger. Ett flertal mindre rekognoseringspatruller gav sig av för att om möjligt lokalisera motståndarnas lägerplats. Detta visade sig lättare sagt än gjort. Efter tre timmars sökande gav grupp två upp letandet efter att ha vandrat uppskattningsvis en och en halv mil i mörkret. Grupp ett kontaktades via kommunikationsradio och gavs order om att göra oväsen omkring sig och efter någon halvtimmes letande kunde grupp två slutligen vila upp sig en stund i motståndarnas läger.

Hungern värkte i magarna men motståndarna visade sig vara riktigt trevliga och bjöd både på en brödbit och på lite falukorv. Efter denna förnedrande kafferast var det så dags för grupp två att återvända till sitt läger. Samtidigt påbörjade grupp ett sina förberedelser för anfall. I skydd av natten och ackompanjerat av påsksmällare och raketer från den närbelägna staden skred grupp ett till verket.

Grupp två hade kamouflerat sitt läger väl men efter en stunds sökande fann man lägret. Men istället för ett rungande attackrop började angriparna - sjunga "ja må han leva". En i det anfallna laget fyllde nämligen 18-år dagen till ära. Angriparna hade förutom pulverkaffe också tagit med sig en present till jubilaren. Kaffe kokades över elden och man satte sig ner för att prata med de andra deltagarna om dagens händelser. Efter en stunds god gemenskap begav sig angriparna så småningom av för att vandra de tre till fyra kilometrarna tillbaka till sitt läger.

Klockan åtta på morgonen blåstes till revelj. Lägret iordningställdes och order om avmarsch gavs. Efter en knapp halvmils marsch återförenades de båda grupperna för gemensam marsch tillbaka till fordonen där deltagarna ställdes upp. Övningen hade nått sitt slut och deltagarna begav sig av till sina hemorter - många skavsår och erfarenheter rikare. Eller som en av deltagarna lite skämtsamt påpekade "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen!"

>>Tillbaka till fler kamprapporter