Undertecknad nåddes av nyheten att flera tyskar fått sina pass och tillhörigheter beslagtagna samt frihetsberövats utan någon försvarbar motivation. Jag begav mig därför omedelbart till Skavsta för att avkräva ansvarigt polisbefäl på en förklaring och göra mitt bästa för att hjälpa våra vänner.

På plats blev jag informerad att sex tyskar blivit tagna av gränspolisen. Polisen hade omhändertagit dem direkt då de steg ner från flygplanet. Tyskarna utfrågades om deras avsikter med att komma till Sverige, vad de hade för politiska åsikter, om de hade tänkt att komma på manifestationen med mera. De hade redan suttit i förvar i flera timmar och om de inte skulle komma att släppas före 23.30 på kvällen skulle de missa den sista bussen som avgick mot Stockholm. Det såg alltså ut att kunna bli ett mindre trevligt välkomnande för våra vänner till Schengenlandet Sverige.

En del tyskar hade dock lyckats ta sig igenom och var vid gott humör. Vana vid den tyska polisen tog de situationen med ro och bestämde sig för att under inga som helst omständigheter lämna sina frihetsberövade kamrater. Jag begav mig till den anvisade polisexpeditionen med förhoppningar om att kunna påskynda processen som pågick mot våra vänner och kräva en motivering för detta underliga tillgripande. Polismannen i expeditionen var dock ytterst sparsam med att ge mig någon konkret information och hävdade att han inte kunde ge mig några bra förklaringar, mer än att det var frågan om en ”inre utlämningskontroll”.

Det jag redan visste var att polisen kontaktade tyska myndigheter för att göra kontroller mot brottsregister och motsvarande. Nu kan man fråga sig om det alls fanns något särskilt skäl med att behöva särbehandla våra vänner från övriga resenärer och ni som fortfarande tror på myten om allas likabehandling kan härmed bli införstådda med att så givetvis inte var fallet. Inte en person var efterlyst och ingen hade på något sätt genom sitt uppträdande väckt befogad misstänksamhet eller brutit mot gällande regler.

Jag krävde fortfarande en motivering och namnet på ansvarigt befäl. Polismannen i expeditionen ringde slutligen upp sin chef och berättade att det stod en svensktalande person som hade frågor om de omhändertagna tyskarna och att jag ville ha hans namn. Tydligen var min fråga skrämmande och trots att jag påtalade att poliser i tjänsteutövning måste kunna uppge sin identitet meddelades jag att ansvarigt befäl ”inte vill uppge sitt namn”. Jag envisades och motiverade mig med att jag behöver befälets namn om det kan visa sig att han gjort fel i sin tjänsteutövning men återigen blev svaret nekande och jag avvisades från byggnaden. Gränspolisen i Skavsta hänvisade mig vidare till Gränsenheten i Stockholm.

Nu kan jag inte redogöra vem som beordrat säkerhetspådraget och gripandet av våra tyska kamrater, kanske kommer detta till sin klarhet senare. Emellertid sa gränspolisen uttryckligen till tyskarna att anledningen till denna rigorösa kontroll handlade om Salemmanifestationen och inget annat. Låt mig gissa att den eller dem som gett ordern om ingripandet befinner sig på en högre instans än på gränspolisen i Skavsta flygplats och att den är dirigerad från politiskt håll.

Historien för dessa våra tyska vänner blev slutligen god. De sex kvarhållna tyskarna släpptes innan den sista bussen avgick. De hade blivit meddelade att gränspolisen inte äger rättighet att hålla dem kvar i mer än sex timmar, de hade fått vänta nästan hela den tiden. För andra slutade resorna mindre lyckligt. Ett flertal utländska gäster blev omhändertagna och hemskickade inför Salemmanifestationen, mig veterligen kom de från Schengenländer samt var lika oskyldiga som våra tyska vänner under denna torsdagskväll.

Det vore oss alla en god sak om vi kan sammanställa exakt var, på vilket sätt och under vilka omständigheter som utländska gäster har trakasserats av myndigheterna inför årets Salemmanifestation. Sitter du på information så skicka den exempelvis till redaktionen@patriot.nu. Eventuellt finns det en chans att vi skulle kunna få någon ansvarig myndighetsperson eller politiker att komma möta rättsliga efterspel och detta kan i bästa fall få våra illasinnade makthavare att bli lite mer återhållsamma inför kommande händelser.