Vid 14-tiden anlände vi i Stockholm till organisationens gemensamma samlingsplats. När vi kom dit fanns såväl organisationskamrater som polismyndigheten där. Vi hann knappt stiga ur våra fordon förrän polisens sedvanliga trakasserier startade. Detta skulle bli den första av fyra visitationer under eftermiddagen. När ordningsmakten väl var nöjda kunde vi hälsa på våra kamrater och till vår glädje konstatera att över 150 personer knutna till Organisationen hade slutit upp.
   Efter att vi inväntat ytterliggare kamrater påbörjades färden genom Stockholm för att ta oss till destinationen, Rönninge station. Alla var laddade, våra antagonister hade utlovat att ”de skulle göra allt i deras makt för att hindra oss från att anlända till Salem”.
För att ta oss ut till manifestationen skulle vi behöva byta pendeltåg och gå igenom delar av staden till fots. Inga antagonister syntes dock till, gatorna var tomma från perverterat patrask, istället möttes vi av julhandlande stockholmsbor som tillsynes uppskattade vår närvaro i staden.

Vid Karlbergs pendeltågsstation mötte vi upp ytterliggare nationella. Nu var vi tillsynes 4-500 vid denna samlingsplats. Här gick allt långsamt då vi återigen blev visiterade av statens tjänare. Även en helikopter hovrade över oss tills pendeltåget anlände och vi steg ombord.
   Bara några minuter senare åkte vi förbi T-centralen, den plats där flera obskyra kvasirevolutionära grupper hade samlats för att ”ockupera” stationen. Men återigen möttes vi av en ödslig plats. Perrongerna var tomma och endast i ett litet hörn syntes ett hundratal maskerade fjortisar som var inträngda av polisen.
   När tåget stannade i Älvsjö såg vi hur polisen släpade av flera nationella från en annan vagn och tryckte upp dem mot väggen för att påbörja ytterliggare en visitering. Vi undrade givetvis vad som pågick så ett 50-tal nationella klev av för att ifrågasätta polisens agerande. Vi fick då klart för oss att dessa personer minsann inte skulle få åka med till Salem då de sjungit sånger på tåget och således kanske gjort sig skyldiga till ett brott.


Ljudet av trummorna ekade igenom Salem. (Foto: Salemfonden)

Ute vid Rönninge pendeltågsstation fanns redan hundratals och ytterliggare hundratals nationella, från både Sverige och övriga Europa på plats när vi anlände.
   I led om fyra ställde vi oss. Facklorna sken upp i decembermörkret. Unga män och kvinnor, äldre herrar och damer, alla hade slutit upp till denna årliga, gemensamma ansträngning.
   Likt en upplyst orm vandrade vi upp från pendeltågsstationen till mordplatsen. Det enda man kunde höra var ljudet från trumslagarna som gick i täten, följt av kransbärare, i övrigt var det knäpptyst.
   Mordplatsen pryddes av ett podium med en stor livsruna. Det tog inte lång stund innan gravljus och marschaller lyste upp de blommor och kransar som hade lagts ned där. Även ett fotografi över Daniel Wretström fanns där.


Längst till höger på bilden ser man Motståndsrörelsens kransbärare. (Foto: Salemfonden)

Efter att två trubadurer spelat en låt till minne av Daniel steg kvällens värd, Anders Lagerström, upp på scen och hälsade alla deltagare välkomna. Han informerade om att 1600 personer hade slutit upp denna eftermiddag. Sedan presenterade han årets första talare, Robert Vesterlund, som talade om det unika i Salemmanifestationen och manade till fortsatt kamp.
   Magnus Söderman från Svenska motståndsrörelsen var nästa talare. Han talade som alltid om en kompromisslös, revolutionär kamp. Han förklarade för åhörarna att vi ligger i krig, och att våra fiender vet detta. Det är därför mord likt de på Daniel Wretström och James Waite sker. Han avslutade sitt anförande med tre kraftfulla Hell Seger-rop, vilka ljudligt besvarades av publiken.
   Anders Ärleskog från NSF var tredje talaren på scen. Han meddelade sin avsky för dagens demokrati och hur den dagligen skapar nya mördare.
   Den sista talaren var en utländsk gäst, men innan han fick hålla sitt anförande togs Robert Vesterlund upp på scen igen, denna gång i form av representant för Salemfonden, och fick där motta en check på 30 000 kronor som skänkts till fonden.
   En representant från det tyska partiet NPD:s ungdomsförbund, JN, Stefan Rochow, höll kvällens sista anförande. Detta hölls på engelska.
Manifestationen avslutades med det välkända alstret För fäderneslandet, framfört av de två trubadurer som tidigare spelat under aftonen.


Magnus Södermans anförande var högt uppskattat av deltagarna. (Foto: Salemfonden)

När deltagarna började dra sig tillbaka mot pendeltåg, bilar och bussar, stod vi, ett antal aktivister från Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom längs vägen för att dela ut gratis cd-rom-skivor, innehållandes ett helt nytt multimediaprojekt från Organisationen. Åtgången av dessa var stor och på enbart några minuter var samtliga 700 skivor utdelade.
   På plats nere vid stationen i Rönninge hälsade vi våra kamrater farväl för denna gång och påbörjade vår resa hemåt.

Jag vill på Nordiska motståndsrörelsens vägnar tacka Salemfonden, för ett som alltid lika professionellt och värdigt arrangemang.


Marschaller och gravljus sken upp podiet med livsrunan. (Foto: Salemfonden)

Läs även vår rapportering från Salemmanifestationen.

Film från Salem.