Motståndsrörelsen kämpar för att skapa ett fritt och enat Norden. Vi kämpar för att skapa en nordisk nationalsocialistisk republik bestående av de nordiska länderna Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island och eventuellt även de baltiska länderna.

Ett enat Norden skulle säkra de nordiska folkens självständighet och därmed deras rasliga och kulturella överlevnad - och från denna nordiska fästning kunde sedan en vidare kamp för nationalsocialismen organiseras och föras ut över världen.

Det är vårt huvudsakliga mål och med det klargjort följer frågan om vilket slags styrelseskick vi ämnar införa i en sådan stat.

Här har redan ordet republik nämnts som beteckning på denna statsbildning, vilket borde ge en liten fingervisning om vilken typ av system som vi ämnar skapa.

EN STARK KRAFT
Men innan vi går vidare angående styrelseskicket, är det en viktig sak som först bör förklaras. Endast en stark kraft kan befria vårt folk ur våra fienders dödsgrepp. Endast en stark kraft kan genomföra en nationalsocialistisk revolution och genomdriva de nödvändiga radikala förändringarna av samhället som krävs.

Endast en radikal, kompromisslös organisation - en revolutionär spjutspets - kan besegra det nuvarande systemet och skapa en helt ny framtid för vårt folk.

För att en sådan stark kraft ska bli verklighet behövs starka disciplinerade människor. Folket i dess nuvarande tillstånd kan inte utveckla den målmedvetenhet och kraft som behövs, utan måste först ges rätt anda, de måste skolas och tränas genom en organisation skapad för detta ändamål.

En organisation som söker att bli denna starka kraft måste gå tillbaka till – och finna styrka i - de gamla ideal, tänkesätt och handlingsmönster som en gång gjorde rasen stark; ära, hierarki, disciplin och trohet. En sådan organisation måste följa ledarprincipen och vara fast organiserad. En sådan organisation kan inte betraktas som särskilt ”demokratisk”, åtminstone inte om man jämför den med dagens släta pacifistiska partier.

Men att vi inte har någon utvecklad demokrati i organisationen idag innebär inte att det kommer att råda diktatur i den nya stat vi ämnar bygga när vi har befriat Norden.

Att försöka jämföra organisationens nuvarande styrelseskick med det samhälle vi vill bygga vore till viss del som att jämföra arméns styrelseskick med den nuvarande demokratins.

En armé är en försvarsorganisation, och sedan gammalt är nog alla - utom några få verklighetsfrånvända dårar - överens om att en armé inte kan vara demokratiskt styrd. Detta innebär inte på något sätt att vi är en armé eller ens att vår organisation liknar en militär struktur, utan endast att de påfrestningar vi kommer att utsättas för, och de utmaningar vi ställs inför är extrema, detta eftersom vi utgör en äkta opposition till det nuvarande systemet och därmed utsätts för en mycket hårdare behandling av systemet än vad andra grupper råkar ut för.

Ibland kan vi höra hur systemet försvarar sitt olagliga agerande mot oss genom att påstå att det har rätt att använda odemokratiska metoder eftersom vi inte är demokrater.

För att klara av detta angrepp från systemet behöver vi ett fast och klart ledarskap som inte närsomhelst ska kunna ifrågasättas av gemene man – och vi behöver en lika fast hierarkisk struktur.

Vi kan alltså slå fast att vi måste ha en auktoritär organisation under befrielsekampen, men att man inte kan sätta ett likhetstecken mellan Motståndsrörelsens nuvarande styrelseskick och det styrelseskick som ska råda i den framtida nordiska nationalsocialistiska republiken.

ANTIDEMOKRATER?
Vi anklagas ständigt för att vara antidemokratiska. Man påstår i medierna att vi vill införa diktatur – detta, menar man, eftersom vi är nationalsocialister, eller nazister som man föredrar att kalla oss - och man sätter likhetstecken mellan nationalsocialism och diktatur.
Sanningen är den att vi nationalsocialister vill leva i ett samhälle där det existerar rättssäkerhet och där medborgarna har medbestämmanderätt. Och där det existerar yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.

Vår inställning till begreppet demokrati är dock problematisk, detta först och främst på grund av att ordet demokrati har blivit synonymt med det nuvarande dekadenta, av sionister styrda, systemet i västvärlden och allt vad detta står för.

När man som nationalsocialist tänker på det nuvarande s.k. demokratiska systemet blir man lätt illamående. Det är symbolen för allt det vi är emot, allt det vi vill bekämpa. Då är det lätt hänt att det ibland händer, t.ex. på demonstrationer, att en del av oss kan få för sig att ropa slagord som ”krossa demokratin” även om det är ogenomtänkt och innebär att icke insatta åhörare som hör detta missuppfattar det och tror att vi menar att vi vill ta bort friheten och införa diktatur, vilket inte är sant.

Att ropa slagord som ”krossa demokratin” eller ”död åt demokratin” är att i praktiken servera riktiga idiotargument åt våra fiender – och det vill vi absolut inte.

DAGENS ”DEMOKRATI”
Vår starka reaktion mot den så kallade demokratin är dock helt naturlig. Begreppet demokrati befinner sig i ständig förändring. Detta begrepp betyder idag något det absolut inte betydde för 100 eller 50 år sedan. Det betyder även olika saker i olika länder. Mycket få människor som levde för hundra år sedan hade stött demokratin om de då fick reda på att ordet exempelvis skulle innebära en massinvasion av rasfrämlingar och att vårt eget folk skulle trängas undan i sitt eget land, eller att det skulle inbegripa rätten för transsexuella att ha orgieliknande festivaler på våra gator, att det skulle leda till allmänt moraliskt förfall, hedonism, att pornografi och våldsfilmer skulle överskölja landet och så vidare.

Förändringarna har skett stegvis och endast på så sätt har man fått folket att gå med på detta, och så har detta förstörelseverk som av våra fiender kallas för demokrati kunnat åstadkommas.

I dagens Sverige har ordet demokrati kommit att användas i systemets propaganda för allt man vill åstadkomma. Således är det idag t.ex. en demokratisk rättighet att två homosexuella får gifta sig och adoptera barn.

Att vara emot homosexualitet som fenomen är idag likställt med att vara ”antidemokratisk”.

Överhuvudtaget tenderar man i sin propaganda att beteckna allt som odemokratiskt eller antidemokratiskt som på något sätt ifrågasätter den nuvarande utvecklingen.

Att vara en så kallad demokrat idag är i praktiken att vara anhängare, medvetet eller omedvetet, till den sionistiska finansplutokratin, en internationell överklass som strävar efter att riva ner alla gränser, bryta ner allt motstånd och öppna upp för en total exploatering av naturresurser, människor och djur på jorden.

Man kan alltså sätta ett likhetstecken mellan dagens demokratibegrepp och all politik som strävar efter att bryta ner allt det som innebär att vi kan leva vidare som folk. Man vill förvandla ariska människor till tankelösa proletära slavar, och förgöra den ariska civilisationen. Deras politik handlar om att göra allt det som leder till att vi försvagas.

All denna destruktiva politik vävs in i vackra uttryck som mänskliga och demokratiska rättigheter. Det är de vackra fraserna, den oerhört skickliga propagandan, från hundratusentals politiska prostituerade; journalister, politiker med flera som med falska tungor och pennor tjänar ett sionistiskt utsugarsystem för judaspengar.

Om det här är den verkliga innebörden av ordet demokrati - ja då är vi svurna fiender till detta.

Men som läsaren nog förstår innebär inte detta att vi är mot frihet eller folkstyre, att medborgarna har rättstrygghet och medbestämmanderätt. Men ordet demokrati, på grund av det tidigare nämnda, får lätt en mycket negativ klang i våra öron.

Men det har funnits demokratier som vi nationalsocialister lätt kan sympatisera med. Den fornnordiska styrelseformen med ting, som länge levde kvar på Island är ett exempel. Boerrepublikerna, Oranjefristaten och Transvaal i Sydafrika, som för mer än hundra år sedan krossades av det brittiska imperiet är ett annat exempel.

Den tidiga amerikanska republikens idé var även den lovvärd. Man ska också dra sig till minnes att nationalsocialismen kom till makten i Tyskland genom fria val och tillämpade direktdemokrati i vissa frågor. Något David Eljas har belyst i sin artikel ”Friheten i det Tredje riket” i Nationellt Motstånd nr 15.

Det finns fler exempel. Men en gemensam faktor för de exempel jag nämnt här är att de är representativa för germanska folks strävan, genom historien, efter frihet och självbestämmande.

Vi är alltså inte helt igenom negativt inställda till begreppet demokrati, beroende på vad det definieras som och vilka värderingar som ingår i detta begrepp.

Sedan kan man ställa sig frågan om vi ska göra det så lätt för våra fiender att låta dem avfärda oss som så kallade antidemokrater, då vi faktiskt är för grundläggande demokratiska rättigheter, men inte detsamma som våra fiender idag definierar som varande demokratiskt. Det bör här tilläggas att vår uppfattning om sann demokrati står betydligt närmare ursprungstanken än det som systemet menar är demokrati idag – främst demokratin i Aten under antiken.

FRAMTIDA STYRELSESKICK
Då till frågan om vilket slags styrelseskick som ska råda i den framtida nationalsocialistiska republiken.

En del av er har kanske redan undrat; vad händer med Motståndsrörelsen när vi har vunnit? För vi kan ju inte fortsätta att vara en motståndsrörelse när vi befriat Norden.

Organisationen är inte tänkt att upplösas utan den är tänkt att omvandlas till en statsbärande nationalsocialistisk orden (NSO), som ska genomsyra hela det framtida samhället. Man kan beskriva denna orden som ett slags ”väktarskap” som har som uppgift att upprätthålla, skydda och vårda den nya nationalsocialistiska republikens grundvalar.

De ledande medlemmarna i NSO kommer att bilda en nationalsocialistisk högsta senat, Nordiska senaten, vars absolut främsta uppgift är att välja fram ledaren för den nya republiken. Senaten ska även vara rådgivare åt ledaren.

Vid första anblicken kan detta verka odemokratiskt, att republikens ledning ska komma från NSO. Detta är dock långt ifrån en fullständig bild av hur vi föreställer oss att republiken ska styras.

Trots att Motståndsrörelsen strävar efter att skapa en stat med auktoritärt ledarskap är det även vårt mål att utveckla och säkra frihet och demokrati. Den nordiska nationalsocialistiska republiken kommer att vara en ledarstat, men den kommer även vara en folkdemokrati.

Motståndsrörelsen kommer att utveckla demokratin, genom att i grunden förändra den. Vi vill alltså inte ha diktatur. Vi vill tvärtom skapa en friare stat med mer ansvarsfulla och ansvarstagande medborgare väl medvetna om såväl sina rättigheter som skyldigheter.

En annan mycket viktig sak; den Nordiska republiken kommer att vara en rättsstat.

Här är värt att nämna, angående rättsstat, att det nuvarande demokratiska systemet försöker sätta likhetstecken mellan sig självt och vårt urgamla nordiska rättssystem, detta är falskt. Sanningen är den att det fria samhälle som byggdes med goda lagar och skapades av våra förfäder, är resultatet av en utveckling av det nordiska samhället under tusentals år. Det är alltså ingen modern uppfinning av så kallade progressiva krafter. Tvärtom har särskilt det nordiska samhällsbygget verkat som en skyddsvall mot de progressiva krafternas ständiga strävan att förinta all arisk kultur och civilisation.

Den nationalsocialistiska staten kommer att vara en rättsstat där den legislativa makten är avskild från den exekutiva makten. I klarspråk innebär det att lagarna stiftas av ett folkvalt parlament, godkänns av en senat, men att dessa lagar sedan tillämpas av självständiga domstolar och statlig förvaltning utan inblandning från parlament, senat eller ledaren för republiken.

I den Nordiska republiken skulle dessutom grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och den enskilde medborgaren skulle vara rättsligt skyddad oavsett härkomst, politisk eller  religiös uppfattning. Alla skulle ha lika ställning inför lagen.

VILLKOR FÖR SANN DEMOKRATI
Nu kanske många frågar sig, vad gör vi med kungahuset/-husen? För vi talar ju inte bara om Sverige, utan om hela Norden. Det säger sig självt att monarkin kommer att avskaffas. I en stat som genomsyras av nationalsocialistisk folkgemenskap finns ingen plats för klasstänkande eller för kungligheter. Ordet socialism i nationalsocialism finns där av god anledning och ska tas på fullaste allvar.

En viktig sak för att etablera ett riktigt folkstyre är att begränsa möjligheterna för mycket rika familjer att etablera sig på andra människors bekostnad. Viss rikedom kommer naturligtvis att tillåtas, vi är inte kommunister, men någon form av lagar kommer att tillämpas när privata företag, privatpersoner eller familjer ansamlar för mycket kapital.

En förutsättning för sann demokrati är befrielse och demokratisering av massmedia. I vårt land har vi den judiska Bonnierfamiljen som ett uppenbart exempel; så länge medierna domineras av främmande, sionistiska eller kapitalistiska intressen, vilka har ett monopol över informationsspridningen, kan ingen verklig demokrati råda. Det säger sig själv att en sådan mediedominans måste brytas med alla medel. Det handlar om varje människas rätt till sitt eget medvetande, möjligheten till att bilda sig en egen självständig uppfattning.

Att krossa ett sådant monopol skulle exempelvis kunna göras genom att expropriera, alltså beslagta, dessa medieföretag; därefter förstatliga vissa av dem, lägga ner andra och dela ut resten till kooperativ och föreningar. Genom att återbörda medierna till folkgemenskapen, till stat, föreningar och kooperativ demokratiserar vi dem.

I den nationalsocialistiska republiken kommer det kommersiella ägandet av medier starkt begränsas, istället kommer alltså föreningar, folkrörelser, kooperativ och andra att uppmuntras och stödjas av staten för att publicera en mångfald av media så att information, ett brett spektrum av politiska åsikter och ett brett spektrum av kultur tryggas.

Ett friare folkligare media är alltså en grundförutsättning för sann demokrati och efter sådana reformer skulle samhället inte vara sig likt.

DE MEST LÄMPADE STYR
I det fria och enade Norden kommer vi att skapa ett allnordiskt parlament. Parlamentsledamöterna, som kommer att komma från hela Norden, kommer att väljas genom lokala personval. Något partiväsen kommer inte att behövas. Parlamentet kommer att vara den lagstiftande församlingen, med rätt att stifta alla lagar. Parlamentet ska dessutom ha makten att godkänna senatens val av ledare för republiken. Det ska även ha makten att genom misstroendevotum avsätta ledaren för republiken om situationen så kräver.

Ett system liknande den schweiziska direktdemokratin kommer att införas med beslutande folkomröstningar, detta för att ytterligare balansera den högsta ledningens, senaten och ledarens maktutövning. Ett misstroendevotum skall även kunna hållas genom folkomröstning. Ett system liknande det i Schweiz där medborgarna samlar ett tillräckligt antal underskrifter skall kunna få till stånd en folkomröstning.

För att ytterligare stärka folkets makt kommer medborgarna efter fullgjord värnplikt att förvara sina personliga armévapen, med tillhörig utrustning, i hemmen. Detta kommer inte vara något problem i en stabil nationalsocialistisk stat med ansvarsfulla medborgare.

Man kan således konstatera att det vi kallar för grundläggande demokratiska rättigheter skulle bestå, även om dagens politiska partier skulle komma att avskaffas. Som alternativ till dagens partier skulle enskilda individer, föreningar och folkrörelser ha ansvaret för att driva på i politiska frågor och driva fram folkomröstningar.

Den nationalsocialistiska senaten skulle vara den ledande kärnan av den nationalsocialistiska orden (NSO). Senatorerna skulle väljas ut av en valkommission, också den rekryterad ur NSO. Senatens medlemmar skulle sedan godkännas av det folkvalda parlamentet innan de tillträdde sin post. Senatorerna skulle väljas bland sådana som genom sitt liv konsekvent utmärkt sig genom förtjänster i samhället inom vetenskapen, det militära med mera. De skulle alltså inte vara politiker.

Senaten skulle välja ledaren för republiken i en sluten omröstning. Senatorerna skulle särskilt leta efter en person som har utmärkt sig i livet, genomgått prövningar och visat prov på stor handlingskraft och gott omdöme i pressade situationer. Han skulle vara av god fast karaktär och anses omutbar. Han skulle inte vara för ung, ej heller för gammal, det vill säga att han skulle vara yngre än de åldriga senatorer som väljer honom. Han skulle sedan tillträda sin post efter att det allnordiska parlamentet godkände honom.

Vad vi ser här är att den auktoritära ledningen för republiken, ledaren och senaten, inte skulle vara politiker. De skulle alla visserligen komma från NSO - vara nationalsocialistiska ordensmedlemmar - men de skulle rekryteras direkt ur samhället, från sina positioner inom den civila administrationen, från företag, vetenskapliga institutioner och från de nordiska militära styrkorna. I parlamentet skulle politiker naturligtvis återfinnas, men några partityper som vi ser idag, vilka gör karriärer inom partierna och avlönas av dem skulle inte finnas.

Vi skulle alltså skapa ett system där vi hade en auktoritär ledning, en nationalsocialistisk ledarstat samtidigt som vi garanterade folklig frihet och medbestämmanderätt. Och som synes, är det alltså möjligt att kombinera ett starkt styre med folkdemokrati. Saker och ting skulle hamna i rätt ordning, saker skulle falla på plats.